Öppet brev till Sven-Erik Bucht, Ann-Kristine Johansson, Hans Ekström, Fredrik Lundh Sammeli angående er motion till riksdagen 2011/12: K358 avseende införandet av västförbud.

Jag har noterat att beredningsfasen av ovanstående motion närmar sig. Det är sammanlagt 22 motioner som skall behandlas med start den 21 februari 2012. I anledning av detta har jag några frågor som jag hoppas att Sven-Erik Bucht eller någon av de andra riksdagmän som skrivit under motionen kan ge svar på.

Av motionstexten framgår att förslagsställarna vill få till stånd en lagändring med avsikt att inskränka den grundlagsskyddade yttrande- och föreningsfriheten för att möjliggöra införandet av ett s.k. västförbud i offentliga lokaler men även i privata näringsidkares lokaler såsom restauranger. Även om det inte framgår av motionstexten torde förslagställarna även åsyfta biograflokaler, teatrar, motortävlingar samt andra publika arrangemang.

Det framgår däremot inte av motionstexten vilka grupperingar som skall omfattas av detta västförbud. Det går ej heller att utläsa hur implementeringen av ett sådant förbud skall utformas. Hur skall lagstiftaren utforma lagen för att uppnå avsedd effekt utan att skapa ett betydande utrymme av godtycklighet? Vem skall avgöra vem som kan anses tillhöra en gruppering som är eller skall anses vara kriminell? Är det domstolarna, polisen eller Aftonbladet? Innebär förslaget att alla andra kan fritt bära väst med klubbsymboler?

Hur kommer lagstiftaren hantera situationen, där de grupperingar som åsyftas, väljer att i stället för väst bära enfärgade t.ex. Ferrari-röda jackor eller Jaguar-gröna byxor? Den rättssökande allmänheten skulle snabbt nog, via massmedia, bibringas uppfattningen att personer med dessa jackor eller byxor innebär trubbel. Är nästa steg att införa ett förbud mot jackor och byxor i vissa färger? Under 2002 avskaffades förbudet mot politiska uniformer i Sverige. Innebär detta att det är förslagsställarnas uppfattning att alla som bär en politisk uniform per automatik är icke-kriminella? Vart skall gränsen dras?

Jag arbetar som advokat i Göteborg och har som främsta arbetsuppgift att hantera tvister i olika former och i olika sammanhang. Jag är också hojåkare sedan tonåren och det har präglat både mitt privatliv liksom mitt yrkesliv. Jag tillbringar en stor del av min fritid på eller i vart fall nära min motorcykel. Min hustru, som är en förstående kvinna och även hon advokat, kör också motorcykel. Vi gillar att göra långturer, både inom och utom Sverige, på våra hojar. Vi åker varje sommar på ett flertal mc-träffar runt om i Sverige där vi träffar både nya och gamla vänner. På dessa träffar samlas många hundra, ibland tusental, hojåkare för att umgås och ha trevligt.
Om det nu är så att de rättsvårdande myndigheterna har så god kännedom om mc-världen som förslagsställarna tycks tro så borde dessa också vara kapabla att skilja agnarna från vetet, dvs. inte framställa alla mc-klubbar såsom varande bovar och busar Efter 30 år som hojåkare kan jag med säkerhet påstå att de svenska ryggmärkesklubbarna består av vanliga svenska medborgare. Det är arbetare, tjänstemän, egna företagare osv. Vanligt hederligt folk alltså.

Vad är det som är så utmanande med personer som åker mc? Själv kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan ryggmärkesklubbarna och det svenska ordensväsendet. Ja, jag inser att jag provocerar en del. Men häng med nu. För att bli medlem av en mc-klubb måste du bli introducerad av någon som redan är medlem för att senare bli invald. Du får då bära delar av klubbens ryggmärke för att efter en provperiod bli fullvärdig medlem och då få bära hela ryggmärket. Du förväntas delta i arbetet med att driva klubben, underhålla klubblokalen, delta i klubbresor, arbeta under klubbens fester osv. Under din tid som klubbmedlem förväntas du ta ansvar för klubbens anseende och att uppföra dig på ett trevligt sätt gentemot andra klubbars medlemmar. Du förväntas vidare att, om du blir föreslagen till ett ämbete inom klubben, så skall du ställa upp. Det kan vara som kassör, road captain, ordförande eller sekreterare.

Jag är medlem i Odd Fellows och har i detta sammanhang genomgått antagningsproceduren till denna ordern. Jag blev föreslagen och introducerad av en bekant som var medlem. Efter en tid så valde de andra efter sluten omröstning att anta mig som medlem. Som ny medlem fick jag bära vita insignier. Efter ett år flyttas man upp till en ny grad med nya insignier osv. Du förväntas vara lojal och skötsam och ta ansvar för orden. Förfrågan om ämbeten kom efter något år.

Gemensamt för både ryggmärkesklubbar och svenska ordenssällskap är, enligt min uppfattning, att grunden för verksamheten är medlemmarnas behov av gemenskap med likasinnade. Skillnaden är sättet detta tar sig uttryck i. I bägge fallen skall du passa in i gemenskapen för att bli medlem, därav omröstningsförfarandet. Du förväntas vara en bra kamrat som bidrar till gemenskapen och som ställer upp för dina kamrater när så behövs. Det är i bägge fallen frågan om i stort sett manliga företeelser med få undantag. Undantagen finner man ibland mc-klubbarna som accepterar blandklubbar, dvs. klubbar med både manliga och kvinnliga medlemmar. I ärlighetens namn skall det framhållas att det finns både helt kvinnliga mc-klubbar och kvinnliga ordenssällskap. Dock finner man i detta sammanhang, såvitt jag vet, bara genusneutrala klubbar inom mc-världen!

Jag kan inte uppfatta kampanjen mot svenska hojåkare på annat sätt än som ensidig, godtycklig och oproportionerlig. Jag har i mitt arbete som advokat stött på flera exempel på att polisen stoppar personer på väg till eller från en hojklubb med angivande av att det är fråga om körkorts- och fordonskontroll för att i nästa andetag avkräva alla passagerare i bilen legitimation. Ett sådant förfarande är helt i strid med svensk lag. Polis kan endast avkräva någon legitimation om det finns särskild anledning att anta att personen i fråga är efterlyst. Dessutom måste polisen uppge varför man avkräver någon uppgift om dennes identitet. Jag har svårt att förställa mig att någon skulle komma på tanken att stoppa en buss med Frimurare och beordra dessa att legitimera sig.

Mediabilden av en hojåkare är att alla som åker med klubbväst är mer eller mindre kriminella. Det är uppenbarligen en uppfattning som delas av förslagsställarna. Detta är givetvis nonsens och faller på sin egen orimlighet. I Sverige finns närmare 300 motorcykelklubbar som åker med klubbväst. Till detta skall läggas olika märkesklubbar t.ex. H.O.G (Harley Owners Group) som är Harley Davidsons egen klubb. Andra märken har också sina klubbar. Gemensamt för dessa är att man åker med klubbväst. Till och med Polisen och brandkår etc. har egna motorcykelklubbar vars medlemmar bär klubbväst, t.ex. Blue Knights MC och Iron Watchmen LEMC. Även FN-soldater har en egen motorcykelklubb, Blue Berets MC, som finns representerade i Sverige, Danmark och Färöarna. Jag själv är President i Solicitors MC som består av advokater och jurister.

Såsom varande advokat är min uppfattning att all lagstiftning skall vara sådan att den träffar alla lika och att den är förutsebar, dvs. att den enskilde kan förstå vad lagstiftningen syftar till och vad konsekvenserna blir om man bryter mot lagen. Jag tror min uppfattning delas av en majoritet. Vi vill inte leva i ett samhälle som präglas av godtycklighet från myndighetshåll.

Ett förbud att bära klubbväst kan inte anses uppfylla kriterierna avseende likabehandling och förutsebarhet om grunden för sådan lagstiftning är uppfattningen att alla mc-klubbar är kriminella. På samma sätt som man svårligen kan lagföra ett företag för en brottslig handling eftersom det är endast människor som kan begå brott, kan man inte påstå att en mc-klubb eller varför inte en supporterklubb till något fotbollslag är en kriminell organisation.

Det är självklart så att det finns kriminella personer i alla samhällen, samhällsklasser och yrken. Vi har sett exempel på att höga polismän fällts för grova brott liksom även välkända företagsledare. Detta resonemang leder givetvis fram till att det rimligtvis även finns kriminella personer inom mc-världen. Allt annat vore konstigt men det innebär inte att alla hojåkare med klubbväst är kriminella.

Ett lagförslag avseende västförbud kan inte bli annat än, i bästa fall, kontraproduktivt. De riktade masskontroller som svensk polis hittills genomfört har inte lett till någon annan effekt än att man provocerar och skrämmer vanligt folk.  Media drar sitt strå till stacken när man slår upp i krigsrubriker att ett nytt tillslag har skett och att detta har kopplingar till kriminella mc-gäng. Pressen från polis och media förstärker enbart allmänhetens uppfattning av att hojåkare är outlaws - utstötta och fredlösa - och bekräftar därmed de kriminellas egen myt. En myt och publicitet som förslagställarna säger sig vilja motverka.

Varför kan inte förslagsställarna och de rättsvårdande myndigheterna förvåna Sverige genom att inbjuda oss hojåkare till samtal. Förbud leder ingenstans.

Lars Svärd
Advokat och vice ordförande ABATE Sverige samt President i Solicitors MC